28 - 28

Förutsättningarna inför avkast var klara, Amo kom med sitt ordinarie manskap medan vi saknade Challe och Wiklund pga skador. Med oss i bagaget hade vi en 8-målsseger senast mot Kärra och Amo hade två rejäla överkörningar mot Vinslöv och Torslanda bakom sig. Amo har på kort tid tack vare sin enorma skattkista gått från att vara ett så kallat ”ängagäng” i de lägre divisionerna till seriefavorit i allsvenskan. På pappret var därför den här matchen bara en fråga om hur många plusmål skogens PSG skulle åka hem med.

Vi hade på känn att det skulle bli hetsigt både på plan och på läktaren då det avfyrats rejäla sågningar inför matchen från Amo-håll, både mot ASK och enskilda spelare. Men det är ju helt underbart! Det är mycket roligare att spela matcher med lite insats än när det är kompisstämning mellan lagen. Jag tror publiken vill se just det, lite action och hets, för annars antar jag att de hade stannat hemma och kollat på Hem till gården-repriser.

Första halvlek var så jämn som vi och hemmapubliken hade hoppats på. Källström och Alle visade att de vaknat på rätt sida och var stort bidragande till att vi höll jämna steg med Amo. Vi hade bra koll på dem uppställt och det var egentligen bara Hugo Stuivers som fick komma till läge lite för enkelt. Amo försökte med olika uppställningar när deras ordinarie lina inte fick den utdelning de brukar få. Vi kontrade med att justera taktiskt och fortsatte ha stenkoll på dem i deras uppställda anfallsspel. Hade vi haft lite mer flyt med defensiva returer hade ledning i halvtid inte varit orimligt.

Halvtid 14-15.

Andra halvlek startade med att Amo kopplade ett litet grepp och gick upp i tremålsledning. Som så många gånger förut den här säsongen vek vi inte ner oss, utan krigade oss ikapp via tre raka Källström-mål. Amo testade två varianter av sitt 7-6-spel, men denna onsdag var vi omutliga bakåt och stoppade det mesta de slängde på oss. Det fina försvaret tillsammans med bra målvaktsspel av Kenan i framförallt den andra halvleken gav oss chansen till poäng. Med fyra sekunder kvar hade jag hoppats att vi skulle skjuta oss till seger, men det blev istället att vi sköt oss till 1p. På förhand hade vi tagit den här poängen alla dagar i veckan och med tanke på att vi gjorde det sista målet får vi ändå se det som en vunnen poäng. Om vi i första halvlek hade oflyt med returerna hade vi tyvärr oflyt med domsluten i den andra halvlek. Flera liknande situationer bedömdes olika beroende på vilken planhalva vi spelade på och i min värld, givetvis med orange glasögon, kostade det oss en poäng. Så är livet som underdog och det lär inte vara sista gången topplagen har lite fördelar mot oss.

Slutresultat 28-28.

Om jag ska plussa extra för enskilda spelare (kollektivet var lysande!) så blir det:

Alle Rydh –Skojade offensivt med samma försvarsspelare som fullständigt plockade isär de meriterade killarna från Vinslöv och Torslanda nyligen. Defensivt var han som en liten pitbull på diverse substanser och dödade Amos flow gång på gång.

Källström – Det är aldrig enkelt att möta sina gamla lagkamrater, men som han gjorde det. 10 mål och nollade Närenborn som varit så bra tidigare under säsongen.

Kenan – stabil under hela matchen och kryddade det med otroligt viktiga räddningar när vi behövde det som mest. Hade övertag på det mesta och vann målvaktsmatchen klart.

Publikmatchen då?

En fin ASK-seger trots att Amo-klacken verkligen bjöd upp till kamp. Grymt roligt med tillrest bortapublik som var med att skapa inramning som jag tror att alla var nöjda med.

En sak jag dock inte kan förstå är hur man som vuxen människa kan ge sig själv fritt patronbälte i att skrika förolämpningar mot enskilda motståndarspelare som är så vidriga att jag inte ens kan återge dem här. Du som lärde barnen på läktaren ett gäng nya ord kan omöjligt må bra. Jag föreslår därför ett besök hos online-psykologen Mindler. Redovisa kvitto så swishar jag ett bidrag.

/Charlie Röxner